Är det så kanske? Jag känner aldrig för att skriva när solen skiner och det är så hett att man andas som en svettig hund. Nu regnar det, öser ner och Maltas hus i regn är lika vackert som Ryssland i bästa skick. Fast ganska mysigt..förutom att jag sitter bredvid en lönnfet revisor som verkar bry sig om jobbet (det gör jag också, fast jag är sämre på att låtsas)
Hur som helst, i Sverige verkar bloggandet vara megastort, här är det inte så stort pga vädret? Är det så eller är malteser bara inte så insatta i fenomenet..
tisdag 30 september 2008
fredag 18 juli 2008
AXA Smoothie Cappuccino
Det var inte bara för att vi befann oss i Sverige och för att allt på Hemköp känns exotiskt, nej det var nog flaskan, den snygga lilla flaskan med texten Fullkorns Smoothie Cappuccino som gjorde att vi kände oss tvungna att testa.
FULLKORNS smoothie...jag borde ju ha fattat..
Väl ute klunkar Jonas i sig sin men han ser lite konstig ut. Lite sjuk nästan.
Hur illa kan det vara?
Jodå, det var det absolut äckligaste jag någonsin druckit. Jag var helt säker på att jag spytt och halsat i mig allt på nytt.
När skadan redan är skedd så vrider vi på flaskan för att kolla vad exakt dom hällt i, ja då ser man i betydligt mindre text på baksidan En flaska gröt
Tänk er Weetabix som legat för länge i pissljummen mjölk, någon har spillt lite kaffesump i smeten och sedan låter det stå i solen ett tag. Ungefär så smakade det.
Dare to try? Yaqqqq
FULLKORNS smoothie...jag borde ju ha fattat..
Väl ute klunkar Jonas i sig sin men han ser lite konstig ut. Lite sjuk nästan.
Hur illa kan det vara?
Jodå, det var det absolut äckligaste jag någonsin druckit. Jag var helt säker på att jag spytt och halsat i mig allt på nytt.
När skadan redan är skedd så vrider vi på flaskan för att kolla vad exakt dom hällt i, ja då ser man i betydligt mindre text på baksidan En flaska gröt
Tänk er Weetabix som legat för länge i pissljummen mjölk, någon har spillt lite kaffesump i smeten och sedan låter det stå i solen ett tag. Ungefär så smakade det.
Dare to try? Yaqqqq
lördag 12 juli 2008
Nostalgitripp på cykel
Nu har det gått 2 veckor på min SommarSverigeSemester.
Förutom de stunder och dagar med familjen och utspridda vänner samlade för grillkvällar, medelmåttigt alkoholintag, sköna promenader, shopping och bad så kan jag lugnt konstatera att Malta och min älskade vardag tar upp mestadels av mina tankar.
Jag söker ständigt efter vad som gjorde att jag stod ut och tyckte att saker och livet i allmänhet var helt ok här i det avlånga landet i tonåren och runt 20 -/+
Idag kom jag på det. Mm..nu kommer du som läser det här tycka att jag har världens mest patetiska semester, för att inte tala om världens mest patetiska ungdom.
Jag cyklade! (JA)
Inte bara det att jag inte har cyklat på ca 10 år, jag har inte cyklat här ute på landet på evighets evighet.
Det var sen eftermiddag, solen var faktiskt stekhet, det riktigt glittrade och lyste om allt, vackra ängar och åkrar, skog, bäckar..så Sverige det kan bli.
Vilket i sin tur förde alla tankar tillbaka till när jag var runt 16 och cyklade överallt, som man gör när man bor i en mindre stad. In till stan, till skolan, till någon camping, till kompisar och alla fester. Eftersom det fanns en oerhört stark sommardoft i luften kunde jag inte annat än att tycka att det var ju faktiskt så jäkla roligt! Att cykla. På Malta kan man bara cykla om man är självmordsbenägen eller möjligtvis 3 år och äger en trehjuling.
Nu befann jag mig visserligen på total landsbygd och det kändes lite som att åka tillbaka i tiden (eller så är det bara så på landet) Det finns iaf en mack. Macken fungerar tydligen som ett häng. Nu är jag visserligen inte lika cool som 15 årige Matte (han såg ut att heta så) och hans polare, så jag vågade inte fråga om jag fick hänga med dom på bänken utanför.
Visserligen hade de en hel låda med folköl och massor av varmkorv så jag hade ju en öppningsreplik där..jag menar Vem säger nej till en snygg 28 åring på Kronan cykel, klart dom skulle bjudit på folköl o korv!!
Väl inne på macken hittade jag resten av Mattes polare, bl a en blek kille med bar överkropp, han nära på dreglade varmkorv och stank...folköl. Blonda Bettan stod i kassan och kände att 3 lager eyeliner var nog för en lördagkväll bakom kassan, Ronny&Ragge plockade upp fönsterskrapor från kartonger på lagret bakom kassan och jag betalade mina varor och tänkte igen...fan fan vad jag saknar Malta...
Sen cyklade jag hemåt. Ganska nöjd med cykelturen. Nostalgitrippen :)
Förutom de stunder och dagar med familjen och utspridda vänner samlade för grillkvällar, medelmåttigt alkoholintag, sköna promenader, shopping och bad så kan jag lugnt konstatera att Malta och min älskade vardag tar upp mestadels av mina tankar.
Jag söker ständigt efter vad som gjorde att jag stod ut och tyckte att saker och livet i allmänhet var helt ok här i det avlånga landet i tonåren och runt 20 -/+
Idag kom jag på det. Mm..nu kommer du som läser det här tycka att jag har världens mest patetiska semester, för att inte tala om världens mest patetiska ungdom.
Jag cyklade! (JA)
Inte bara det att jag inte har cyklat på ca 10 år, jag har inte cyklat här ute på landet på evighets evighet.
Det var sen eftermiddag, solen var faktiskt stekhet, det riktigt glittrade och lyste om allt, vackra ängar och åkrar, skog, bäckar..så Sverige det kan bli.
Vilket i sin tur förde alla tankar tillbaka till när jag var runt 16 och cyklade överallt, som man gör när man bor i en mindre stad. In till stan, till skolan, till någon camping, till kompisar och alla fester. Eftersom det fanns en oerhört stark sommardoft i luften kunde jag inte annat än att tycka att det var ju faktiskt så jäkla roligt! Att cykla. På Malta kan man bara cykla om man är självmordsbenägen eller möjligtvis 3 år och äger en trehjuling.
Nu befann jag mig visserligen på total landsbygd och det kändes lite som att åka tillbaka i tiden (eller så är det bara så på landet) Det finns iaf en mack. Macken fungerar tydligen som ett häng. Nu är jag visserligen inte lika cool som 15 årige Matte (han såg ut att heta så) och hans polare, så jag vågade inte fråga om jag fick hänga med dom på bänken utanför.
Visserligen hade de en hel låda med folköl och massor av varmkorv så jag hade ju en öppningsreplik där..jag menar Vem säger nej till en snygg 28 åring på Kronan cykel, klart dom skulle bjudit på folköl o korv!!
Väl inne på macken hittade jag resten av Mattes polare, bl a en blek kille med bar överkropp, han nära på dreglade varmkorv och stank...folköl. Blonda Bettan stod i kassan och kände att 3 lager eyeliner var nog för en lördagkväll bakom kassan, Ronny&Ragge plockade upp fönsterskrapor från kartonger på lagret bakom kassan och jag betalade mina varor och tänkte igen...fan fan vad jag saknar Malta...
Sen cyklade jag hemåt. Ganska nöjd med cykelturen. Nostalgitrippen :)
måndag 7 juli 2008
Cool Kids 2
I helgen hade vi besök av ett par gamla vänner till familjen, livliga diskussioner uppstod som vanligt och imorse vid frukostbordet tog jag upp att man verkligen måste vara på hugget för att få ett ord med i leken när en av våra vänner sätter igång.
Min käre far säger då att han talar som en viss politiker och sedan gör han en paus och säger fack. Min fyraåring som har engelskan som första språk reagerar starkt och säger Morfar, du får inte säga FUCK!
Nej nej säger morfar och biter sig själv i tungan. Jag menar fackförening!
FUCKförening.
Vad är det *skratt* en porrklubb?
Jag fascineras verkligen av alla språkmissförstånd.
Det senaste missförståndet mellan min son och mig själv var hemma på Malta; Nu är det bäst att du sover så att du är pigg i skolan imorgon, säger jag och stryker honom på kinden.
Mamma...varför ska jag vara en gris i skolan?!
Det är inte alltid lätt det där :)
Min käre far säger då att han talar som en viss politiker och sedan gör han en paus och säger fack. Min fyraåring som har engelskan som första språk reagerar starkt och säger Morfar, du får inte säga FUCK!
Nej nej säger morfar och biter sig själv i tungan. Jag menar fackförening!
FUCKförening.
Vad är det *skratt* en porrklubb?
Jag fascineras verkligen av alla språkmissförstånd.
Det senaste missförståndet mellan min son och mig själv var hemma på Malta; Nu är det bäst att du sover så att du är pigg i skolan imorgon, säger jag och stryker honom på kinden.
Mamma...varför ska jag vara en gris i skolan?!
Det är inte alltid lätt det där :)
torsdag 3 juli 2008
Coola kids
'Mamma, vad är det för smak på den tjejens glass? Hon som har en ful tröja'
Tjejen i fråga är ca 8+ och min 4 åring står ungefär 1 centimeter ifrån henne när han högt ropar frågan till mig som sitter på en filt längre bort på stranden.
Gud vad jag önskar att man kunde säga så ibland...'ursäkta skulle jag kunna få en ost&skink baguette, precis en sån som killen med skitfula byxor har'
Så är det inte...
Tyvärr måste man skärpa sig ju äldre man blir. Barn är mycket roligare, ofta säger de saker som man själv vill säga men inte 'ska'. Jag kanske gör fel som uppfostrar min son att vara relativt frispråkig, ibland ska man ju hålla inne med negativa saker.
Men samtidigt, skulle man bli riktigt grinig om någon annan sa samma sak om en själv?
'Daniel, ställ dig i kön...bakom hon med skitigt hår'
Ja ja, som att jag inte vet att jag har skitigt hår just då...
Jag tycker nog att man ska prata lite mer öppet, det blir faktiskt roligare då.
Då menar jag givetvis även positiva saker, bara det att dessa har en mer falsk klang kan tyckas. Just därför bör man blanda in en o annan 'äcklig mössa' 'han som petar näsan' osv för att de positiva ska höras och kännas :) Mmm..vad sägs?
Tjejen i fråga är ca 8+ och min 4 åring står ungefär 1 centimeter ifrån henne när han högt ropar frågan till mig som sitter på en filt längre bort på stranden.
Gud vad jag önskar att man kunde säga så ibland...'ursäkta skulle jag kunna få en ost&skink baguette, precis en sån som killen med skitfula byxor har'
Så är det inte...
Tyvärr måste man skärpa sig ju äldre man blir. Barn är mycket roligare, ofta säger de saker som man själv vill säga men inte 'ska'. Jag kanske gör fel som uppfostrar min son att vara relativt frispråkig, ibland ska man ju hålla inne med negativa saker.
Men samtidigt, skulle man bli riktigt grinig om någon annan sa samma sak om en själv?
'Daniel, ställ dig i kön...bakom hon med skitigt hår'
Ja ja, som att jag inte vet att jag har skitigt hår just då...
Jag tycker nog att man ska prata lite mer öppet, det blir faktiskt roligare då.
Då menar jag givetvis även positiva saker, bara det att dessa har en mer falsk klang kan tyckas. Just därför bör man blanda in en o annan 'äcklig mössa' 'han som petar näsan' osv för att de positiva ska höras och kännas :) Mmm..vad sägs?
onsdag 2 juli 2008
En polsk journalist
För några veckor sedan satte jag mig i taxin för att åka till Hilton för att möta en person som vunnit en resa till Malta i en tävling genom spelsajten jag jobbar på.
Jag var ombedd att verkligen ta hand om den här mannen och hans partner.
I min värld så tar man emot en gäst, kund, nära vän eller vem det nu kan vara på ett ganska generellt lika sätt, dvs med ett vänligt och igen; ett nyfiket intresse, men ibland så måste man få höra det; 'remember to take really good care of him, he's a really important journalist'
Är han viktig för mig? Är han viktig för företaget?
Jag får även veta att han är journalist på den polska motsvarigheten till Playboy!
Genast, innan taxin rullar upp vid Porto Maso får jag en bild i huvudet av en 80-tals inspirerad fejkbränd polack med en blondin på armen.
Kanske skulle han vara viktig för mig om jag hade en barndomsdröm om att bli en storbystad utvikningsbrud i Polen? Nej jag ska skärpa mig, jag ska verkligen visa min allra bästa sida, han kanske kan påverka allas vår framtid!
Väl inne i den maffiga Hilton receptionen kommer folk från höger och vänster, ingen Hugh så långt ögat når..
Däremot kommer en lång, senig man i xx åldern (satans svårt att bedöma) emot mig, han är vindögd med små runda Stig-Helmer glasögon, en knepig safariehatt, utstående tänder och..1 rätt, en blond dam i släptåg.
Den här mannen är inte rolig! Han pratar om ointressanta saker. Han bekymrar sig över den täta trafiken på Malta, han pratar om polska efternamn...
Hittills..om det inte vore för att jag blivit så skarpt ombedd att 'takegoodcareofthisimportantman' så skulle jag slutat fråga saker, min nyfikenhet skulle ha stillats för länge sedan.
Min poäng och fråga i det hela; varför får man inte bedöma sådant själv? Vem som är viktig för vem?
Han är säkert duktig på sitt jobb, men vart är rädslan? Att han skulle tycka illa om min handväska, att jag har en konstig accent eller att jag valde fel väg genom trafiken?
Kommer han skriva massa skit om mig och spelsajten? Även fast han inte ens var där av den anledningen.
Jag tror att nästa nummer av Polska Playboy kommer bli asbra!!! Och...next time..kommer jag kräva en väl motiverad förklaring till varför man ska ta bättre hand om vissa personer än andra.
Jag var ombedd att verkligen ta hand om den här mannen och hans partner.
I min värld så tar man emot en gäst, kund, nära vän eller vem det nu kan vara på ett ganska generellt lika sätt, dvs med ett vänligt och igen; ett nyfiket intresse, men ibland så måste man få höra det; 'remember to take really good care of him, he's a really important journalist'
Är han viktig för mig? Är han viktig för företaget?
Jag får även veta att han är journalist på den polska motsvarigheten till Playboy!
Genast, innan taxin rullar upp vid Porto Maso får jag en bild i huvudet av en 80-tals inspirerad fejkbränd polack med en blondin på armen.
Kanske skulle han vara viktig för mig om jag hade en barndomsdröm om att bli en storbystad utvikningsbrud i Polen? Nej jag ska skärpa mig, jag ska verkligen visa min allra bästa sida, han kanske kan påverka allas vår framtid!
Väl inne i den maffiga Hilton receptionen kommer folk från höger och vänster, ingen Hugh så långt ögat når..
Däremot kommer en lång, senig man i xx åldern (satans svårt att bedöma) emot mig, han är vindögd med små runda Stig-Helmer glasögon, en knepig safariehatt, utstående tänder och..1 rätt, en blond dam i släptåg.
Den här mannen är inte rolig! Han pratar om ointressanta saker. Han bekymrar sig över den täta trafiken på Malta, han pratar om polska efternamn...
Hittills..om det inte vore för att jag blivit så skarpt ombedd att 'takegoodcareofthisimportantman' så skulle jag slutat fråga saker, min nyfikenhet skulle ha stillats för länge sedan.
Min poäng och fråga i det hela; varför får man inte bedöma sådant själv? Vem som är viktig för vem?
Han är säkert duktig på sitt jobb, men vart är rädslan? Att han skulle tycka illa om min handväska, att jag har en konstig accent eller att jag valde fel väg genom trafiken?
Kommer han skriva massa skit om mig och spelsajten? Även fast han inte ens var där av den anledningen.
Jag tror att nästa nummer av Polska Playboy kommer bli asbra!!! Och...next time..kommer jag kräva en väl motiverad förklaring till varför man ska ta bättre hand om vissa personer än andra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)